Jag och min underbara syster har haft en helkväll, hemlagad mat, bio och fika; precis perfekt. Filmen vi såg var Paris, je t’aime, en kollektivfilm med arton olika episoder av arton olika regissörer. Vi gillade den, väldigt mycket. Alla kortfilmer handlar om kärlek: kärlek till Paris, till ett nytt möte, till sin livspartner, till ett dött barn, eller till kärleken själv. Episoderna är alla nästan lika korta, och är slut när man som helst vill veta hur det går. Det är lite det som är charmen, att drömma ihop ett eget slut och undra om kärleken vann. Det är vackert, ibland sorgset och ibland skrämmande. Även om stilarna går isär så känns filmen enhetlig och som en i slutändan.
18 december 2006
Paris, je t’aime
Jag och min underbara syster har haft en helkväll, hemlagad mat, bio och fika; precis perfekt. Filmen vi såg var Paris, je t’aime, en kollektivfilm med arton olika episoder av arton olika regissörer. Vi gillade den, väldigt mycket. Alla kortfilmer handlar om kärlek: kärlek till Paris, till ett nytt möte, till sin livspartner, till ett dött barn, eller till kärleken själv. Episoderna är alla nästan lika korta, och är slut när man som helst vill veta hur det går. Det är lite det som är charmen, att drömma ihop ett eget slut och undra om kärleken vann. Det är vackert, ibland sorgset och ibland skrämmande. Även om stilarna går isär så känns filmen enhetlig och som en i slutändan.
13 december 2006
Stranger than Fiction
I går gick vi på förhandsvisning av Stranger than Fiction. Mina intryck av filmen: mysig, smårolig och smart. Ingen fullträff, men heller ingen flopp, ungefär vad jag hade förväntat mig. Bra skådespelare, passande musik och en annorlunda handling gör att man får en behaglig stund i biomörkret, och inte så mycket mer än det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)