Han vill inget, kan inget, tycker inget. Säger han själv. Ändå lyckas han med det mesta. Henrik Schyffert med sitt The 90s — ett försvarstal berättar om en generation som växte upp utan någon vilja eller driv. Som hade två TV-kanaler att välja på och lärde sig att fredagsmys betydde full hemma. Han är modest, den gode Henrik, och säger att han placerar sig gärna i mitten utan att göra något: som med rockbandet Whale och Killinggänget. Kanske är det så, men det går inte att undgå hans uppenbara charm och begåvning.
Skratt och igenkänning blandas med allvar och eftertänksamhet under föreställningen. Vad betyder det att bli vuxen? Det innebär att man gör sina val medvetet och sedan står för konsekvenserna. Att inse att ironigenerationen har haft sin guldålder och att saker kanske är lite mer på allvar. Om man sedan inte vet vad man vill göra här i livet är det quite alright, jag känner precis likadant. Det handlar om känslan man får, inte vad man gör. Henrik får mig att längta tills jag fyller fyrtio.
06 december 2007
12 februari 2007
Eagles of Death Metal
Nackarna sträckta i beundran, fånleendet som klistrat. Dammet som virvlar i strålkastarljuset. Mosade tår, svettiga kroppar: det är underbart. Att få proppa fickan med skrynkliga sedlar som spenderas uteslutande på öl, att uppleva den euforiska känslan av att höra sin favoritlåt, att inspireras av bandets spelglädje. Det är partyrock och jag älskar det. Eagles of Death Metal är mina nya favoriter. I går på Sticky Fingers upplevde jag den bästa konserten sedan Roskilde.
09 februari 2007
Children of Men
Min favorit från Göteborgs Filmfestival 2007 var utan tvekan Children of Men, en intensiv framtidsdystopi i ett våldsamt England år 2027. Det har inte fötts ett barn på arton år och världen är på väg att falla ihop totalt. Det kanske mest skrämmande är att vissa aspekter i filmen inte alls känns långt borta. Inte lättsmält och inte så muntert, men filmen är en viktig tankeställare.
Den är fruktansvärt bra och fruktansvärt jobbig. Och absolut livsnödvändig att se. Jag gillade den här filmen väldigt, väldigt mycket. Den starkaste på ett långt tag.
Den är fruktansvärt bra och fruktansvärt jobbig. Och absolut livsnödvändig att se. Jag gillade den här filmen väldigt, väldigt mycket. Den starkaste på ett långt tag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)