Äntligen fick vi se hypade Little Miss Sunshine, och det är alltid lika tillfredsställande när förväntningarna infrias. En varm, fast härligt mörk komedi med klockrena karaktärer och skådespelare. Cynism och pessimism är alltid lyckat i kombination med komedi, vilket ger de obligatoriska skratten men också tänkvärdheter. Missa inte den här filmen, det är redan en av höstens favoriter!
Det enda som inte föll lilla- fröken-gå-på-bio-varje-vecka i smaken var det något abrupta slutet: jag vill ju se mer! För övrigt var nya Bergakungen omysigt, opersonligt och obekvämt. Tacka vet jag Royal, Draken och de andra gamla rävarna med något som kallas atmosfär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar