Marie Antoinette

Nej, jag tänker inte säga att att Marie Antoinette var som en “fluffig gräddbakelse”, som det har stått i så många recensioner. Jag tycker inte ens om gräddbakelser. Men jag gillade Sofia Coppolas film: den var vacker, sorgsen och inte alls så ytlig som vissa kritiker har framställt den som. Jag tycker den har samma drömmande, svävande djup som finns både i The Virgin Suicides och Lost in Translation. Självklart är det musiken som gör en stor del, men det är också det skira morgonljuset och färgernas mättnad. Stackars Marie, det var inte lätt: att bli drottning över en natt men samtidigt bara vara en ung kvinna. Sofia Coppola har lyckats igen.